Under gångna decennier har vi fått njuta av att Finland har varit ett föregångsland när det gällt barnens tandhälsa. Också om det inte syns i kommunernas statistik har det ända sedan början av 2000-talet hörts röster från fältet som har varit oroade över att barnen håller på att bli överkörda i tandvårdsreformer och krav på ekonomiska resultat. För att få veta hur det står till med barnens tänder i landet skulle vi absolut behöva en ny undersökning i stil med Hälsa 2000 och 2011 som skulle koncentrera sig på barn. Skolhälsoenkäterna ger värdefull information om hälsovanorna. Man borde förbättra intresset för skollunchen, öka tandborstningen två gånger om dagen, och minska småätandet under dagarna. I Finland har pojkarna visat upp sämre vanor än flickorna i alla åldersgrupper.
BARN ÄR INTE SMÅ VUXNA, utan individer i fysisk och psykisk utveckling. I allmänhet uppfattas barntandvården bara som kariologi och ortodonti, trots att den egentligen omfattar alla odontologiska delområden, utan att glömma att barnet dessutom växer, utvecklas och kan ha allmänsjukdomar. Vid vuxen ålder har nästan alla erfarenheter av karies, var tionde är en potentiell kandidat för stödjevävnadssjukdomar, ett barn av fem har MIH och ungefär fyra av tio har någon typ av avvikelser i bettet. Ett barn av tio lider av en långvarig sjukdom. Det finns barn som har speciella behov av genetiska orsaker eller på grund av utvecklingsstörningar. Tusentals barn blir omhändertagna varje år, och tiotals fall av misshandel rapporteras. Klyftan mellan välmående och mindre lyckligt lottade syns också i barnens och ungdomarnas munnar.
Alla de ovan nämnda faktorerna ökar risken för hälsoproblem i munnen. När man möter ett barn på tandläkarmottagningen måste man kunna ta hänsyn till dem alla, och dessutom beakta de speciella drag som hör varje ålder till, när man gör sin undersökning och sin terapiplan, och när man fattar beslut om hur ofta barnet behöver komma till mottagningen. Problem med munhälsan inverkar både på barnets och hela den övriga familjens livskvalitet. Hela familjen blir lidande om ett barn vakar med tandvärk, och barnens tandsjukdomar och behandlingen av dem kostar också föräldrarna en massa arbetstid årligen.
”Målet är att barn födda år 2026 eller senare inte ska ha någon karies. Kunde Finland vara med här?”
ÖVER HELA VÄRLDEN har man nu slagit sig samman för att komma på sätt att förhindra karies. Målet är att barn födda år 2026 eller senare inte ska ha någon karies. Kunde Finland vara med här? Som tandläkare har vi i Hippokrates ed lovat att målet för vår verksamhet ska vara bl.a. att främja hälsan, förhindra sjukdom, bota sjuka och lindra deras lidande. Vi måste alltså alltid, om och om igen, med själ och hjärta arbeta för att främja hälsan. Speciellt när det gäller barn följer framgångar och misslyckanden med att upprätthålla hälsan med hela livet. Ibland får man också positiva nyheter om barntandvård: förordningen om tandhälsofrämjande hos dagisbarn, försöken med klassgranskningar och Tajua mut-projektet.
Speciellt ur forskningens och specialistutbildningens perspektiv är det en stor brist att det för närvarande inte finns någon professor i pedodonti i Finland. Barntandläkare utbildas visserligen, men det finns bara en handfull av dem – och det är brist också på utbildare. Det är inte ens möjligt att överallt i landet få tillgång till pedodontiska tjänster. Det kommer att ta år att fylla underskottet. Det är något man borde minnas när utbildningen av specialisttandläkare förnyas under de närmaste åren. Man kan ändå med glädje se att det finns intresse för att utbilda sig inom pedodonti.
Det är vi som har ansvaret för barnen. Alla barn måste kunna garanteras en frisk mun, det är en investering i framtiden. Barnens välmående och hälsa är ett mått på samhällets välstånd. Vi måste hoppas att vi en dag kan vara stolta över Finland, ett mönsterland när det gäller friska barnmunnar.
Författaren är docent i kariologi och barntandvård vid Oulun yliopisto, tf. professor och medlem i Apollonias styrelse.