Tandläkarutbildningen i Finland fick sin början genom en förordning utfärdad av Alexander III år 1891. Som en följd av de nya utmaningar det medförde att ordna utbildningen föddes också den första finländska tandläkarorganisationen, när Matti Äyräpää och Wilhelm Olander sammankallade sina kolleger för att grunda Finska Tandläkarsällskapet.
Under de första åren koncentrerade man sig på utbildningen och på föreläsningstillfällen. Redan då insåg man att det också inom tandvården behövdes specialkunskaper inom olika delar av odontologin, och man ansåg att kunskapen bäst kunde spridas muntligt. När sedan utbildningen blev mera avancerad och kollegerna blev flera kom den vetenskapliga forskningen att få den centrala rollen i sällskapets verksamhet.
I Apollonias nya strategi från år 2015 strävar man efter att verksamheten skall vara oberoende, högklassig och högt värderad. Apollonia stöder tandläkarnas professionella utveckling, den vetenskapliga forskningen och strävan att tillämpa forskningsresultaten för att främja hälsan.
Tandläkarutbildningen och forskningen har utvecklats på många olika sätt sedan Äyräpääs tid, för att till slut ha fått den form de har i dag. De inskränkningar som drabbar universiteten för nu med sig utmaningar också för odontologin. Det stöd forskningen har fått utifrån har minskat gradvis under de senaste åren, och redan nu ligger vi betydligt sämre till när det gäller den skattefinansierade forskningen än många av de traditionella EU-länderna. Pengarna ges till allt färre toppenheter, och inom de mindre veten-skapsgrenarna – som odontologin – har forskarna allt svårare att hävda sig i den hårdare konkurrensen.
Om man förnyar pengarnas fördelningsgrunder, och speciellt de totalkostnadsmodeller som universiteten använder, hoppas man kunna förbättra finansieringsmöjligheterna. Den finländska odontologiska forskningen är uppskattad i världen, och den har producerat flera kommersiellt användbara innovationer. Också under svåra tider måste vi minnas, att den finländska odontologiska forskningen inte upprätthålls av någon annan än av forskarna vid de finländska universiteten. Man borde kunna hjälpa unga tandläkare att rikta in sig på en universitetskarriär, för att våra utbildningsenheter också i framtiden ska ha kompetenta lärare och forskare. I Apollonias nya strategi har stödet till unga forskares vetenskapliga arbete fått en central position i den vetenskapliga verksamheten.
Det nya året börjar i ett intressant skede när det gäller att förverkliga Apollonias utbildningsmission. Tills vidare kan man bara gissa vilka förändringar den så kallade sote-reformen (sote = allmänt använd förkortning av det finska uttrycket för social- och hälsovården, övers. anm.) kommer att föra med sig inom hälso- och sjukvården. Säkert kommer betydelsen av systematisk fortbildning för personalen i alla fall att öka. Den oberoende fortbildning Apollonia erbjuder kommer att vara viktig också i framtiden. För att trygga kunskapsnivån utvecklar man hela tiden både kurstillfällena och fortbildningens innehåll. Här är samarbetet med Duodecim kring rekommendationerna om god medicinsk praxis är en väsentlig del, och det arbetet kommer man att fortsätta att satsa på. Genom att utveckla publikationsverksamheten hoppas man kunna nå ut med forskningsresultaten till allt flera kolleger.
”Genom att utveckla publikationsverksamheten hoppas man kunna nå ut med forskningsresultaten till allt flera kolleger.”
Verksamhetens grundvalar har inte förändrats mycket sedan vårt 124-åriga sällskaps grundare först stakade ut dem. Samhället, och världen omkring oss, ser däremot helt annorlunda ut. Apollonia är fortfarande en aktiv aktör i den nya miljön. Det är med stor ödmjukhet jag nu i början av året fattar rodret i vår traditionsrika förening, och jag vill rikta ett varmt tack till professor Satu Lahti, som har lett sällskapets verksamhet fram till en punkt där det är lätt för den nya styrelsen att fortsätta att förverkliga vår strategi.
Timo Närhi
Författaren är Apollonias ordförande