Hammaslääkäri

Keskiviikko 03.06.2020

Servicesedlar 2.0

10.5.2019
Matti Pöyry

Under förhandlingarna om regeringsprogrammet försöker man hitta sätt att utveckla hålso- och sjukvårdstjänsterna. Då kommer speciellt en förstärkning av bashälsovården att vara aktuell. Den frihet som medborgarna enligt det förkastade förslaget till valfrihetslag hade, att fritt välja mellan offentliga och privata producenter, kommer vi knappast att få. Det är inom tandvården, där tjänsterna till största delen ligger inom bashälsovården, som skillnaden mellan de offentliga resurserna och vårdbehovet är som allra störst.

För att man ska kunna fylla det vårdbehov som finns måste man ta med de privata tjänsteproducenterna vid sidan av de offentliga. Ett enkelt sätt att göra det, och som skulle vara möjligt enligt nuvarande lagstiftning, skulle vara att – åtminstone för en tid – höja de nedbantade FPA-ersättningarna. Det finns orsak att fortfarande hålla den möjligheten öppen.

Ett annat sätt vore att utnyttja servicesedlar effektivare än nu. Lagen om servicesedlar stiftades för tio år sedan som ett alternativ till den konkurrensutsättning som upplevdes som besvärlig. Då motsatte sig oppositionen förslaget. Man frågade sig, om man kunde låta privata producenter ansvara för offentliga tjänster. Nu verkar det som om partierna skulle godkänna också en mera omfattande användning av servicesedlar. Det är nu helt normalt att använda servicesedlar speciellt inom socialtjänsterna, men de har blivit vanligare också inom hälso- och sjukvården. Speciellt gäller det inom specialistvården – inom bashälsovården är de inte lika vanliga, enligt Kommunförbundets undersökning. Enligt undersökningen använde 22 kommuner eller kommunförbund sedlar inom tandvården år 2018.

Man försöker ännu hitta det rätta sättet att utnyttja servicesedlar inom tandvården. De papperssedlar, som man i början använde bl.a. i Helsingfors, har ersatts av elektroniska system, men resultatet är ännu oklart ur patienternas synvinkel. Det är en av orsakerna till att en del av sedlarna blir oanvända – i Helsingfors är andelen över hälften. Privatmottagningarna har upplevt systemet som byråkratiskt och riskfyllt; man har inte kunnat anslå speciellt mycket resurser för systemet, för det har varit helt möjligt att kommunen slutar använda sedlar följande år.

En annan välkänd svaghet som servicesedelsystemet har är, att vården blir splittrad. Med sedlarnas hjälp har man t.ex. kunnat göra en rotfyllning, men ingen har helhetsansvaret för patienten. Behandlingen av parodontalsjukdomar har också här blivit alltför litet beaktad. När det gäller tänder och mun skulle det ändå vara viktigt med långsiktig vård, och att man skulle lägga tyngdpunkten vid förebyggande vård, och att man skulle uppmuntra och motivera patienterna att själva sköta sin munhälsa. För tillfället håller man på med att försöka utveckla systemet med servicesedlar både vid social- och hälsovårdsministeriet som i många kommuner. Den allmänna trenden är att förskjuta ersättningssystemet från enskilda åtgärder mot vårdhelheter. Systemet måste också vara lätt att omfatta för patienterna. Nu är möjligheterna att t.ex. jämföra producenter på nätet långt ifrån motsvarande möjligheter när det gäller hotell, och deras pris, läge och egenskaper. Det behövs ännu mycket arbete med att få datasystemen att fungera tillsammans.

Försöket med valfrihet, som påbörjades i Mellersta Nyland förra året, kommer man nu, när det tar slut, att förändra till en ny typ av försök med servicesedlar. Det har varit tal om att förändra det tidigare systemet med kapitationsfinansiering så, att det skulle locka med också små producenter, och skulle jämna ut producentens ekonomiska risk gällande patienter som skulle kräva omfattande behandlingar. Det skulle vara möjligt t.ex. om ersättningen under patientens första behandlingshelhet skulle basera sig på åtgärderna, men under de följande besöken delvis på kapitation.

Det behövs nytänkande inom tandvården. Det har föreslagits, att man skulle skärpa vårdgarantins tidsgräns från nuvarande sex månader till tre, för att få tjänsterna adekvata. Det räcker inte att man bara ändrar paragraferna. Det behövs pengar, och det behövs nya lagar och förordningar, så man kan garantera att vården också blir färdig inom en rimlig tid, och så att man kan förhindra de alltför långa besöksintervallerna som utgör en risk för patientsäkerheten. Om kommunen inte själv, i egen regi, kan producera de tjänster som behövs, är servicesedlarna ett sätt att utnyttja de privata producenterna.

Matti Pöyry