Hammaslääkäri

Maanantai 01.06.2020

Tillsammans med patienten

28.6.2019
Marja Pöllänen & Aija Hietala-Lenkkeri

I år fyller rekommendationerna om god medicinsk praxis 25 år. Vid festseminariet i maj fick de både ris och ros (läs: utvecklingsförslag) av representanter för tjänsteutbudsrådet, bassjukvården, specialistvården och det internationella samarbetet. Alla hade ett gemensamt budskap: rekommendationerna om god medicinsk praxis är uppskattade, de används, och de behövs. Ändå är ingenting så bra att det inte skulle finnas utvecklingsmöjligheter. Det man önskade att skulle finnas med var bedömningar av vårdens kostnadseffektivitet, och att man skulle beakta bashälsovårdens resurser på ett realistiskt sätt, enhetliga modeller för vårdprocesserna, och verktyg för interaktion med patienterna.

Också inom redaktionen för rekommendationerna har man länge diskuterat om man borde lägga till data om vårdens kostnadseffektivitet. Det har varit svårt att utnyttja internationella undersökningar när man har bedömt evidensbaserad kostnadsnytta, eftersom hälso- och sjukvårdens kostnadsstrukturer är så olika. I praktiken borde kostnadsjämförelserna mellan de olika vårdformerna göras så, att man gör upp modeller enligt det finländska systemet. Till det behövs förstås resurser, och då vänds blickarna mot beslutsfattarna. Kan vi satsa på att göra bedömningar av kostnadseffektiviteten, och spara genom att förbättra den?

I dagens enorma informationsflöde kan man betrakta rekommendationerna om god medicinsk praxis som den finländska hälso- och sjukvården ”golden standard”. Rekommendationerna görs upp av kolleger för kolleger, så att patienterna ska få lika god och lika effektiv vård, och i rätt ögonblick. Det att patienterna ställs i centrum, och sättet på vilket patienterna beaktas både när rekommendationerna görs upp och när de tillämpas, var något som togs upp som ett centralt tema i många kommentarer. Rekommendationerna är baserade på forskningsresultat som i sin tur stöder sig på befolkningsundersökningar, och på befolkningsnivå på centrala resultatvariabler. Samma variabler är ofta av betydelse för patienten, men inte nödvändigtvis alltid. När man arbetar med patienter behandlar man alltid en individ, och man måste beakta hans eller hennes livssituation, värderingar och förväntningar när man fattar beslut som rör vården. När besluten fattas tillsammans med patienten binder det både läkaren och patienten vid de mål man gemensamt har kommit överens om. En viktig förutsättning för ett gott vårdförhållande är att det är fortlöpande, hos samma läkare. Också inom tandvården behöver vi engagerade patienter och en långsiktig vård, så att vi kan få våra folksjukdomar karies och parodontit under kontroll.

Bland idéerna hur man kunde utveckla rekommendationerna om god medicinsk praxis dök också frågan om internationellt samarbete upp. Skulle det t.ex. vara värt att fördela arbetet med att bedöma vårdrekommendationernas litteraturhänvisningar mellan europeiska aktörer? Det skulle innebära att man måste skriva rekommendationerna, eller åtminstone översikterna över graden av bevis, på engelska. Det skulle också förutsätta ett absolut förtroende mellan kontrahenterna, och säkert också en noggrannare utvärdering av hur rekommendationerna kan tillämpas inom sjukvården i varje enskilt samarbetande land.

Under jubileumsåret kan man med glädje konstatera att Tandläkarsällskapet Apollonia har varit med i arbetet med rekommendationer om god medicinsk praxis nästa ända från början. Den förnyade rekommendationen om muncancer, som publiceras i denna tidning, var den första i sitt slag gällande en sjukdom i munnen, när den publicerades år 2002. I den uppdaterade versionen betonas bashälsovårdens roll när det gäller att upptäcka faktorer som ökar risken för muncancer, och i arbetet med att upptäcka, diagnostisera och följa upp slemhinneförändringar. Specialistsjukvården får t.ex. verktyg för att välja avbildningsmetoder och behandling av mukosit i anslutning till muncancer. Nu uppmanar vi igen alla att bekanta sig med rekommendationen, så att kunskapen kan förankras i det praktiska arbetet.

Samtidigt som vi gratulerar de 25-åriga rekommendationerna om god medicinsk praxis, vill vi också tacka alla kolleger som har varit med och skapat dem!