Hammaslääkäri

Tiistai 22.06.2021

Dagens service når inte alla

30.4.2021
Jorma Virtanen

I år är temat för de nordiska tandläkartidningarnas gemensamma artikelserie ojämlikheten inom den orala hälsan i de nordiska länderna. Temat behandlas i tio artiklar, som publiceras i detta nummer och i de två följande numren av Tandläkartidningen. De ger både yrkeskåren och beslutsfattarna en gedigen vägkost.

Den nordiska välfärdsmodellen är unik, och har sin grund i vår gemensamma historiska bakgrund och kulturella tradition. De fem nordiska länderna, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige har en liknande samhällsstruktur och socioekonomisk bakgrund. Vi har en gemensam nordisk arbetsmarknad, och man får röra sig fritt mellan länderna. Utbildning, hälso- och socialtjänster finansieras till största delen med skattemedel. Den nordiska hälso- och sjukvårdsmodellen skiljer sig betydligt från övriga europeiska modeller. Utmärkande för den nordiska modellen är, att vi har omfattande offentliga hälsovårdstjänster för hela befolkningen, på lika villkor. Det baserar sig på tanken, att alla medborgare har rätt till service på samma villkor, och att vård ges utifrån behov. Inom tandvården är den offentliga servicen avgiftsfri för alla barn och ungdomar. I många länder är vården av barn och unga heltäckande. Lika omfattande tandvårdstjänster för den vuxna befolkningen och specialgrupper finns ännu inte.

Den nordiska hälso- och sjukvårdsmodellen är avancerad, men kostnaderna är inte jämnt fördelade, och alla får inte den vård de behöver. Också i välfärdsstater förekommer det ojämlikhet, och den har inte minskat. När munhälsan har förbättrats på befolkningsnivå har man ofta glömt bort att det har skett en kraftig polarisering av sjukdomarna. Speciellt när det gäller de socialt sårbara, och alla som har ett sämre utgångsläge, förekommer det stora problem och brister i fråga om vården. Trots att de allmänna indikatorerna för munhälsan, som t.ex. DMFT-index för 12-åringar och tandlöshet bland vuxenbefolkningen, visar en positiv utveckling, får inte alla den service de skulle behöva. Om den sociala bakgrunden är svag, är barnen speciellt utsatta. Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter har barn rätt till en god hälso- och sjukvård, och man får inte diskriminera dem. Det är samhällets skyldighet att se till att alla barn får bästa möjliga vård, oberoende av bakgrunden.

I fråga om tandvården för vuxna och för specialgrupper finns det stora skillnader mellan de nordiska länderna. Det finns ett klart samband mellan en låg utbildnings- och inkomstnivå och dålig munhälsa. De socialt mest utsatta, som har en svag samhällsposition, som till exempel arbetslösa, mentalvårdspatienter, drogmissbrukare och invandrare, har ofta mycket dålig munhälsa. I de nordiska länderna har vi betonat hälsofrämjande verksamhet och prevention, men inom utbildningen undervisar vi  numera folkhälsokunskap och hälsofrämjande mindre än i det övriga Europa. Man borde satsa mera på forskning, utbildning och planering inom den orala hälsovården.

Det är etiskt och juridiskt problematiskt, att alla inte kan dra nytta av munhälsovårdens tjänsteutbud inom det nuvarande systemet. Är vår målsättning en jämlik hälsa och lika hälsovårdstjänster för alla? I Finland har vi arbetat länge med att skapa en social- och hälsovårdsreform, men man har inte nått samförstånd. Vi vet inte i vilken riktning den kommande reformen kommer att styra vården av den orala hälsan.