Hammaslääkäri

Lauantai 10.12.2022

Var får välfärdsområdena specialisttandläkare?

28.10.2022
Nora Savanheimo

Behovet av specialisttandläkare ökar i framtiden, eftersom befolkningen blir äldre, och man kan vänta sig att behovet av mera krävande vård kommer att öka. I dag får patienterna i många kommuner inte den vård på specialisttandläkarnivå som de skulle behöva. Det beror dels på bristen på specialisttandläkare, och dels på olika problem med organisationen av vården.

Riksdagen behandlar som bäst en eventuell skärpning av vårdgarantin. Om förslaget godkänns i sin nuvarande form kommer också tillgången på specialistvård att regleras mera noggrant. Om en tandläkare konstaterar att det finns behov av undersökning eller behandling av en specialist inom bashälsovården, måste det kunna ordnas inom högst tre månader. Det kan antingen ske som en del av den egna ver­samheten, i samarbete med ett annat välfärdsområde, eller så att man köper tjänsten. Det har lovats tilläggsfinansiering för detta, och här måste välfärdsområdena se till att tilläggsresurserna verkligen kommer tandvården till godo.

Hur kan man då inom tandvården svara på det ökade behovet av specialistvård? Den senaste beräkningen av det numerära utbildningsbehovet håller på att bli färdig. Enligt den skulle det årliga utbildningsbehovet vara 50 specialisttandläkare. Resultatet liknar det man har fått fram i tidigare undersökningar – man borde utbilda flera för att patienterna ska kunna få vård. Också om antalet utexaminerade har ökat något under de senaste åren har man inte ännu nått det målet.

I Finland ansvarar universiteten för specialistutbildningen, och i praktiken sker utbildningen så, att man arbetar inom serviceproduktionen som tandläkare eller läkare med en specialiseringstjänst. Staten ersätter kostnaderna för utbildningen, främst till den offentliga sektorn och universiteten.

Hur ska vi då få en större utbildningsvolym? Ivriga aspiranter finns det gott om. För tillfället är specialistutbildningens största problem bristen på lärare och utbildningsplatser. För att universiteten ska kunna erbjuda studieplatser som motsvarar det beräknade behovet måste det finnas fungerande utbildningskanaler inom serviceproduktionen. Inom en del av välfärdsområdena planerar man nya enheter för specialisttandläkarvård. De skulle också erbjuda specialistutbildning. Det är viktigt att man också beaktar att utbildarnas arbete måste vara meningsfullt, och att man har en korrekt lönenivå.

Enligt rapporten som blev färdig sommaren 2022 har ersättningarna för utbildningen inte stigit i takt med de verkliga kostnader den medför. Den ersättning som man betalar till serviceproduktionssystemet borde höjas, och den borde också utvidgas till att omfatta den privata sektorn, så att man skulle få flera utbildningsställen och lärare. Universiteten behöver också, av samma orsak, en höjd finansieringsnivå för att de ordnar utbildning.

I rapporten gällande ersättning för specialistutbildning föreslås ett pilotprojekt med riktad utbildningsersättning inom de områden där personalbristen är störst. Det projektet borde man starta genast. Universitetens riksomfattande öppna ansökningsförfarande är en nyttig reform, men den modellen beaktar i dag inte de regionala behoven i tillräcklig mån. I pilotprojektet borde man se om det finns möjligheter att göra regionala överväganden.


Nora Savanheimo
Tandläkarförbundets vice verksamhetsledare


Ledare, Tandläkartidning 12/2022