Hammaslääkäri

Keskiviikko 15.07.2020

Jouren centraliseras och decentraliseras

1.4.2016
Anja Eerola

Jourplikten inom sjukvården fick mera specificerade former i början av år 2015. Då förordnades bl.a. om gemensam jour för bas- och specialistvården, och om jour dygnet runt för tandvården som en del av den övriga jourverksamheten. Den förpliktelsen gäller alla sjukvårdsdistrikt på samma sätt. Skyldigheten att kunna ta emot brådskande tandvårdsfall på natten gäller ändå bara universitetssjukhusens distrikt.
Inom tandvården har man redan under två–tre år byggt upp jourverksamhet utanför tjänstetiden. Det har inte alltid varit lätt. Man har inte alltid riktigt förstått jourens roll, och det har gällt både inom den egna branschen och inom övrig sjukvård. Ute i glesbygden har det varit, och är fortfarande, ett problem att lösa hur man ska kunna ordna de nödvändiga tjänsterna. På många ställen har behovet av jourtjänster blivit synligt i och med de nya arrangemangen. Samtidigt har kunskapen om tand- och munsjukdomar ökat, liksom också kunskapen om hur viktig vården och servicen är.

JOURFÖRORDNINGEN har varit i kraft i ett drygt år, och nu skriver delvis om den. Statsminister Sipiläs regering beslöt i februari, i enlighet med regeringsprogrammet, att förnya den gemensamma jouren och sjukhusnätet. Målet är att spara med hjälp av effektivare verksamhet, men också att säkra vårdservicen på nära håll, inklusive den brådskande vården som på vissa områden i framtiden kunde ges till exempel vid hälsocentralerna.
Avsikten är att koncentrera en omfattande jourverksamhet som omfattar både bas- och specialistvård till 12 sjukhus. De specialområden sjukhusens jourenheter ska täcka skulle bestämmas på förordningsnivå. Vid de övriga åtta centralsjukhusen skulle tjugofyratimmarsjouren fortsätta, men i mera begränsad form. Som motvikt till koncentrationen av jourverksamheten planerar man att delvis gå tillbaka till s.k. akutmottagningar under vardagskvällar och på dagarna på weekenderna.

”Vi behöver lobbyverksamhet om vi ska kunna hålla kvar enheterna för tand- och munsjukdomar vid alla centralsjukhus.”

Indelningen av sjukhusen i två olika grupper innebär också att den icke brådskande vården centraliseras. Därför tävlar landskapen stenhårt om att komma med bland de 12. Ur tandvårdsjourens synvinkel är det nödvändigt att få med odontologin bland de specialiteter som bestäms separat av förordningen, och som alltså får tryggad jour åtminstone på de 12 områdena. Tandläkarförbundet och de andra aktörerna inom området har framhållit detta vid de informationstillfällen social- och hälsovårdsministeriet har ordnat på fem olika orter i mycket brådskande takt. Man ansåg att det nuvarande systemet med nattjour på fem universitetssjukhusorter var tillräckligt.

VI BEHÖVER lobbyverksamhet om vi ska kunna hålla kvar enheterna för tand- och munsjukdomar vid alla centralsjukhus. För att vi ska lyckas måste tandläkarna inom bas- och specialistvården samarbeta regionalt, och vi måste ha gemensamma mål som vi kommit överens om tillsammans, och planer för hur vi ska kunna påverka besluten så att vi får tjänster som tryggar brådskande och icke brådskande vård, anpassad enligt de regionala behoven. När jourverksamheten förnyas behövs samarbete också eftersom man ska sluta med de separata jourkretsarna för bas- och specialistvården.
En utmaning för sig är att planera hur mycket hälsocentralsjourer utom tjänstetid som måste hållas kvar, och var de ska finnas, närmast på grund av de långa avstånden.
Vi borde igen påminna beslutsfattarna i våra egna regioner om hur viktiga tandvårdstjänsterna är, och hur behovet ökar när befolkningen blir äldre och ändå har kvar sina tänder. Det kommer att behövas allt mera komplicerad vård. Man kan bara inte skära ner tjänsteutbudet och minska resurserna.

Författaren är Tandläkarförbundets vice verksamhetsledare.

Anja Eerola