Hammaslääkäri

Maanantai 03.08.2020

Reformen – fortfarande en gåta

24.8.2018
Anja Eerola

Ingen vet ännu hur det kommer att gå med hälsovårdsreformen. Det en betydande samhällelig reform, som har en kraftig inverkan på alla medborgare. Det finns en omfattande enighet om att det behövs en förändring, men åsikterna går kraftigt isär när det gäller sätten att överföra ansvaret för att arrangera tjänster till de nya landskapen, och hur kundernas väldigt omfattande valfrihet ska genomföras.

Den centrala frågan om valfrihet stötte under vårens riksdagsbehandling redan för andra gången på svårigheter bl.a. i förhållande till grundlagen. Regeringen måste igen korrigera tidtabellen. Riksdagens social- och hälsoutskott inledde sin sommarpaus mitt i en konflikt. Under hösten kommer det att bli klart om sommarhettan har fått känslorna att svalna, och om regeringspartierna kan omarbeta förslaget så att det kan gå till omröstning och kan godkännas av en majoritet i riksdagen. Majoriteten skulle i alla fall vara liten – kanske den minsta möjliga. Det är inte bara riksdagen, utan också många andra som funderar över om de ska hoppas reformen godkänns eller inte. I den enorma reformen kan man hitta stöd för båda uppfattningarna.

Det är också en ren gissning vilka olika vägar som skapas inom social- och hälsovårdsreformen och vad de innebär för tandvårdens del och för tandläkarna. Det aktuella lagpaketet måste absolut ännu korrigeras speciellt beträffande valfrihetslagen och de producentersättnins- och administrationsformuleringar den innehåller. När vi har blivit hörda i riksdagen och vid möten med olika politiker har tandläkarförbundet högljutt framhållit bl.a. just detta och behovet av tillräckliga resurser för att man också i framtiden ska kunna verka för patienternas och befolkningens bästa. Lagförslaget är också bättre nu än de första versionerna.

Om lagarna godkänns får man ett författningsmässigt stöd för de organisatoriska och andra förberedelser, som redan på vissa håll har förberetts ganska långt. I det avseendet skulle gissningsleken kunna upphöra, och man kunde rikta sina resurser till den egentliga verksamheten. Då skulle man också köra igång resten av pilotprojekten. Det är nödvändigt att man genomför tillräckligt långa, och olika sammansatta, försöksprojekt. Vi såg ett bra exempel på detta när Pihlajalinna avbröt sitt deltagande i valfrihetsförsöket i Jyväskylä på grund av att kapitationsersättningarna var för små.

Också om lagarna nu godkänns skulle arbetet med att korrigera dem påbörjas senast efter riksdagsvalet på våren, om vi skulle få andra partier i ledningen för regeringen. Mot den bakgrunden är det inte nödvändigtvis illa, att valfriheten inom tandvården skulle börja först år 2023. Långa övergångstider innebär ändå också osäkerhet. Systemet förändras hela tiden, när de offentliga instanser som ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna och den ständigt växande marknaden utvecklar nya sätt att fungera effektivt.

Om reformen förkastas betyder det inte heller att framtiden ser rosenröd ut inom social- och hälsovården. En besvärlig följd skulle vara att arrangörsfältet skulle bli ännu mera splittrat än i dag. De stora kommunerna skulle fungera på egen hand, en del kommuner skulle söka sig till en gemensam landskapsorganisation för social- och hälsovård, och en del skulle utlokalisera verksamheten till privata företag. 

Alla olika spekulationer inkluderar behovet av privat service. Oberoende av om reformen godkänns eller förkastas kommer det att leda till att den privata sektorn koncentreras i allt större enheter och allt större företag. Speciellt för små privatmottagningar skulle det inte alls vara lättare än i dag att fungera i ett så brokigt arrangörsfält, speciellt om man inte skulle utöka finansieringen.

Den omfattande utlokaliseringen till Mehiläinen-koncernen av hälso- och sjukvårdstjänsterna i Länsi-Pohja visade hur viktiga kollektivavtalen är. Om social- och hälsovårdsreformen inte framskrider kommer utlokaliseringarna att fortsätta, och tandläkare vid hälsocentraler och sjukhus kommer att överföras från kommunala tjänster till privata arbetsgivare. Också den privata sektorn behöver täckande avtal, antingen mycket detaljerade eller landsomfattande sådana.

Ordet reform innebär ett löfte om att någonting skall bli litet bättre. Därför bör man kunna förutsätta att tandläkarna, oberoende av den administrativa modellen, också i framtiden ska kunna ge patienterna god vård, och att befolkningen har möjligheter att använda tjänsterna.

Anja Eerola