Hammaslääkäri

måndag 27.09.2021

Vem väljer dina material?

12.4.2019 06:00
Leo Tjäderhane

Det fanns en intressant artikel i Tandläkartidningen nr. 3/19: ”Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri?” (En produktiv tandläkare – en bra tandläkare?). Den tog upp frågan om produktiv vård, speciellt ur kostnadseffektivitetssynpunkt (1).

I samband med artikeln finns också professorn i socialetik Jaana Hallamaas text ”Kyllin hyvä hammaslääkäri” (En tillräckligt bra tandläkare), i vilken hon tar upp de krav som ställs på en tandläkare och hans eller hennes arbete, och vad det innebär att vara en bra tandläkare sett ur olika perspektiv.

Ur tandläkarens synpunkt måste instrument och material vara högklassiga och lämpliga för det de ska användas till – och enligt arbetsgivaren är det bra om verksamheten är kostnadseffektiv (1).

Läkarprofessionen har traditionellt haft klinisk autonomi, och till den autonomin har hört rätten att bestämma vilka instrument och material man använder (2). När anskaffningsprocesserna har centaliserats har ändå användarna förlorat beslutsrätten.

Under de två senaste åren har jag flera gånger blivit kontaktad av kolleger som har klagat, och förundrat sig över, att ”någon annan” – ofta någon som inte är tandläkare – konkurrensutsätter och beställer materialen. Priset är den enda avgörande faktorn vid anskaffningarna. En tandläkare som arbetar vid ett stort företag som producerar tandvårdstjänster berättade, att man trots att man bett om det flera gånger inte hade fått en primer som skulle användas tillsammans med glasjonomer. Man påstod i själva verket att det inte fanns något sådant på den finländska marknaden.

En annan tandläkare, som arbetar inom den offentliga sektorn, förundrade sig över en ny okänd komposit, som uppförde sig märkligt när man använde den. Jag lyckades inte hitta en enda studie som behandlade materialet, och tillverkaren hade bara en obestämd webbplats som omfattade en enda sida.

En tredje kollega undrade om härdljuslampor som man köpt verkligt billigt via en kinesisk nätbutik faktiskt var pålitliga. En specialisttandläkare i protetik fick ett alginatfabrikat av sin ”inköpsmajor” vars härdningstid var nästan tre gånger längre än den typ han använt tidigare, och som dessutom gav betydligt sämre avtryck.

Också inom tandvården gäller sanningen att billigt sällan är bra. De billiga ”own brand label”-kompositerna har betydligt sämre värden än de kända tillverkarnas produkter, både när det gäller konversionsgrad, härdningsdjup, böjhållfasthet och hårdhet. Däremot löses det ut betydligt mera monomer ur ljushärdade provbitar (3).

Billiga glasjonomerer visade sig redan vid ett års uppföljning ha betydligt sämre klinisk hållbarhet än motsvarande produkter från kända tillverkare (4). I detta nummer av Tandläkartidningen beskrivs ett underfyllningsmaterial vars kliniska uppföljning måste avslutas redan efter ett år på grund av mycket dåliga kliniska resultat, oberoende av tillverkarens löften om bioaktiv adhesion. (5).


Komposit fastnar betydligt mindre i instrument med en yta av guld eller NiTi än i standardinstrument (6). Ljuseffekten och ljusfördelningen över ytan kan vara signifikant sämre hos billiga härdljuslampor än hos högklassiga (men dyrare) lampor (7, 8). Det kan alltså bli dyrt att spara när man köper in material och instrument, om man mäter vårdens effekt i hur hållbara lösningarna är.

Professor Hallamaa skrev också: ”En del av ett gott arbete är också möjligheten att förverkliga en god yrkesetik”. Också alla beslutsfattare som kräver inbesparingar hör till de faktorer som har kommit mellan läkare och patient, och som försvagar den kliniska autonomin och yrkesetiken (2).

Etiskt fungerande tandläkare måste på sina egna arbetsplatser ta upp frågan om på vilka grunder man fattar beslut om materialanskaffningar, och vems åsikt som slutligen väger tyngst.

Leo Tjäderhane 

Professor, Helsingfors universitet

Litteraturförteckningen

  1. Koukkula L. Tuottava hammaslääkäri – hyvä hammaslääkäri? Miten hammaslääkärin suoriutumista mitataan? Suomen Hammaslääkärilehti 2019; N.S. Vol XXVI (3);32-35.
  2. Lääkärin etiikka. Saarni S, päätoimittaja. Suomen Lääkäriliitto; 2013.
  3. Johnsen GF, Thieu MK, Hussain B, Pamuła E, Reseland JE, Lyngstadaas SP, Haugen H. Own brand label restorative materials-A false bargain? J Dent 2017;56:84-98. doi: 10.1016/j.jdent.2016.11.004.
  4. Olegário IC, Pacheco AL, de Araújo MP, Ladewig NM, Bonifácio CC, Imparato JC, Raggio DP. Low-cost GICs reduce survival rate in occlusal ART restorations in primary molars after one year: A RCT. J Dent 2017;57:45-50. doi: 10.1016/j.jdent.2016.12.006.
  5. van Dijken JWV, Pallesen U, Benetti A. A randomized controlled evaluation of posterior resin restorations of an altered resin modified glass-ionomer cement with claimed bioactivity. Dent Mater 2019;35:335-343. doi: 10.1016/j.dental.2018.11.027.
  6. Rosentritt M, Hartung J, Preis V, Krifka S. Influence of placement instruments on handling of dental composite materials. Dent Mater 2019;35:e47-e52. doi: 10.1016/j.dental.2018.11.010.
  7. AlShaafi MM, Harlow JE, Price HL, Rueggeberg FA, Labrie D, AlQahtani MQ, Price RB. Emission Characteristics and Effect of Battery Drain in "Budget" Curing Lights. Oper Dent 2016;41:397-408. doi: 10.2341/14-281-L.
  8. Shimokawa CA, Turbino ML, Harlow JE, Price HL, Price RB. Light output from six battery operated dental curing lights. Mater Sci Eng C Mater Biol Appl 2016;69:1036-42. doi: 10.1016/j.msec.2016.07.033.

Luetuimmat

Kolumnit

17.9.2021 08:00
17.9.2021 07:00
17.9.2021 07:00
17.9.2021 06:00